Svampgifter

(Mykotoxiner)
av Franco Matli

Svampar är organismer som har fascinerat och skrämt människan, plockats och ätits sen urminnes tid. Redan grottmänniskor som var jägare och samlare hade troligtvis svampar bland sina födokällor, det är otänkbart att de inte skulle ha tagit till vara på en sådan stor naturresurs. Med sin mångfald och livliga färger är svamparna alltid ett uppseendeväckande inslag i alla skogar och marker. Troligtvis lärde sig grottmänniskorna genom tragisk erfarenhet att undvika de oätliga och giftiga svamparna.

Sedan dess har mycket tid förflutit men fortfarande är svamparna, som numera är klassade som delikatesser och äts med förtjusning i de flesta länder, svåra att identifiera utan god kunskap. Folktro, traditioner, förutfattade meningar, missförstånd, okunskap, desinformation och dåliga böcker har gjort ämnet mykologi (svamplära) svårbegripligt, trolskt och mystiskt. Många gånger har jag hört uttrycket "Rör inte svamparna, dom är läskiga och farliga!", nästan på samma sätt som man pratar om huggormar eller spindlar.

Svamplockarna är ofta sedda som riktiga kufar med något sjukligt beteende, "De går omkring i skogarna efter svamp som sen tas hem och äts — dom är inte riktigt kloka". Om giftiga svampar berättas fortfarande också en del skrönor, men svampforskningen har tagit fart under de senaste åren och många nya rön har tillkommit, även om det finns mycket kvar att belysa i ämnet.

Gifter har visat sig kapabla att bota svåra sjukdomar och cancerforskare är i full gång med att testa de ämnen som man har lyckats extrahera från svampar, både ätliga, oätliga och giftiga. Dessa rader är ett försök, från min sida, att samla den kunskap som idag finns, men är föga känd om svampgifter och giftsvampar. Ambitionen är också att hålla sidan aktuell och uppdaterad, förhoppningsvis med många nya rubriker.

Läs vidare om: